Detta har varit en oerhört seg, men ändå spännande, dag. Det finns forskning på att samvaron med djur sänker blodtrycket och ger livet större värde för oss som har sällskapsdjur. Jag vill påstå att det är precis tvärt om. Imorse hittade jag en söndergnagd hamsterbur, utan tillhörande hamster. Detta innebär, för mig, att en hamster finns, död eller levande, hel eller totalslaktad, någonstans i min bostad, omgiven av fyra rovgiriga katter och två belgiska mördarhundar.

Jadå, fröken Cruella De Vil levde. Jag hittade henne i en akvariebänk där hon krupit ihop och var dödstrött. Lite sliten verkade hon och faktum är att jag är imponerad över att hon klarat sig genom hallen och ända in i ett annat rum med livet i behåll. 

På jobbet höll en av de andra praktikanterna på att få en hjärtinfarkt då hon öppnade ett litet hus som två kinesiska hamsterhonor delade. Jag hörde ett skrik. En av de små hamstrarna hade fått ett gäng mycket små hamstrar och det var stackars Emelie inte alls beredd på. Livsfarligt.

Nu mot kvällssidan började jag fundera var sjutton den sista gouldsungen höll hus. Nio uthoppade ungar och en som jag inte sett röken av. Det visade sig att den av någon anledning blivit kvar i holken och hamnat efter i utvecklingen. Den hade magrat och fjäderutvecklingen verkade ha stannat av lite. Jag lyfte ut den lilla parveln och föräldrarna började mata den direkt. De såg nästan förvånade ut, som att "OJ! den där hade vi glömt"! Måste hålla koll på den där. Efter lite mat började han/hon i alla fall skutta runt lite och pilla med näbben i bottenmaterialet och undersöka.

Satine har en kull på sex bebisar nu och de är alldeles ljuvliga!

 

Denna bild är några dagar gammal. Två ungar är dominant spot, varav den ena svart och den andra naturfärgad. Den naturfärgade är den som har betydligt mindre fläckar. Sen är det två svarta och två helvita som jag hoppas är mörkögda och satin. Långhåriga borde alla bli. Kommer att bli kalasfina hamstrar!