Idag var äntligen lilla Iris lite piggare. Hon har ju rest långt och om man då själv tycker att en resa från Stockholm är lång, vad ska då inte en hamster tycka?

Hon är en alldeles ljuvlig liten honungsklick. En liten guldlock, som hennes uppfödare kallade henne. En guldlock lär hon förbli här också.

Hon älskar sin nya bur, som hon får härska alldeles själv över. Hon har sprungit i motionshjulet, upp över sitt våningsplan, badat i chinchillasand och nosat på varenda centimeter av buren tror jag. Jätteskönt att lämna syrrorna bakom sig och få leva lite själv, tycker hon. Massor av frihet stundar.

Iris i soffan

Undulatungarna ska börja flytta nu och det ska bli både skönt och vemodigt när de åker. Tur att jag kommer att ha en liten brud kvar. Sedan är det tre som är obokade, så jag får se när de hittar sig varsitt hem eller kanske tillsammans.

Min goa vän i Umeå har fått sig ett par hitteundulater. Två superfina tjejer som verkligen inte haft ett roligt liv. Om det kan du läsa HÄR. Mitt hjärta blöder när jag får höra att människor först skaffar djur utan att bry sig om att ta reda på vad dessa djur behöver för att må bra och sedan bara ställer ut dem någonstans i hopp om att någon annan ska ta hand om dem. Då är det tur att någon faktiskt gör det också.

Den lilla grå opalinhonan från Roland och Malvas kull ska flytta dit också. Nu när det finns vänner där! Jätteroligt att ännu en unge får ett bra hem! Hon är nu döpt till Skugga Rholanda Malvasdotter.

Jag är fortfarande så himla glad att jag åkte den här turen ner till Stockholm och jag kommer leva länge på de visserligen korta men mycket trevliga besöken hos några riktiga djurmänniskor! Stora kramar till alla härliga djurmänniskor där ute. Både er som jag träffat och er jag inte mött någonsin.