Igår kväll då hamstrarna fick sin kvällsmat hittde jag Snusis i sitt lilla hus ihoprullad jättefint och insomnad för alltid. Det kom lite som en chock. Visserligen var han ingen ungdom men han har ju varit så fräsch hela tiden. Ändå är det ju så man vill ha det. En pigg och frisk liten kompis, in i det sista, utan synbara krämpor.

Jag har hela tiden trott att Dino skulle somna in före då han är mer gubbig. Han är seg, går med kisande ögon och har blivit lite tunnhårig. Snusis var visserligen lite långsammare han också men han var alltid ganska lugn. En av de få hamstrar som inte klättrade på burgaller och sånt.

Snusmumrik var född dagen efter julafton för snart två år sen. Här hemma väntas en kull på en hona som har Snusmumrik som farfar och Satine som farmor. Snusis har fått några kullar tillsammans med olika honor och han var så otroligt fin att ha i avel just på grund av hans helt fantastiska temperament. 

Vila i frid lilla vän