Idag har det inte bilvit mycket gjort. Lucy är seg efter gårdagens magsjuka och Arrak höll på att reta upp matte ordentligt.

Jag  hade knallat ut på mina föräldrars gård för att sitta och njuta av det fina vädret och läsa en bok. Hundarna brukar ju aldrig sticka någonstans men jag har dem alltid uppkopplade för säkerhets skull. När jag hade dragit ut den långa linan åt Lucy fick Arrak plötsligt något för sig. Han skällde som en tok åt två tanter ute på trottoaren, hoppade över staketet, vek av åt höger och sprang efter vägen. VA? Vad tog det åt hunden?   

Han måste ju bara ha känt någon lukt eller så. Jag hoppade över själv och rusade ifatt honom där han stod och pissade mot ett träd. Hundkräk...   

Som tur är så är hans matte inte typen som blir förbannad. Däremot måste man i ett sånt läge tala om för vederbörande att detta uppträdande verkligen inte är acceptabelt. Jag bara undrar vad han drabbades av. Tillfällig förvirring?   

Otto har varit ovanligt påträngande när han ville ha frukost imorse. Senare på dagen tyckte han att det var dax för lite påfyllning av torrfoder och satte igång med att glo på mig och småtugga på kablar. Jag påtalade att katter som tuggar på kablar lever farligt och att synden kan straffa sig själv. Jaja, tyckte Otto, ge mig mat då, annars är du ansvarig för följderna. Lydig matte som jag är klev jag upp och gav pälsmonstren mat.

Otto: (visserligen med en penna och inte en kabel men blicken är densamma)

Jag har varit på fotosafari i mitt hem för att säkra fåglarnas liv på bild. Det gick hyfsat bra.

Jag har gett en härlig gegga med blåbär och blandade grönsaker till fjunbollarna. Som vanligt var det Disa som blev grisigast...

Elsa har kvalificerat sig till ruggnings-VM

Jag har verkligen aldrig sett en undulat se så sjuklig ut utan att vara det!

Gouldshanen är lika snygg som han alltid varit. Han är verkligen en pangkille! Hans snygga hona har fått tillbaka alla sina fjädrar och ser riktigt fin ut. Jag har också verkligen förälskat mig i sebrafinkarna. Dessa svartkindade är verkligen läckra! Jag föredrar dem framför de med rostbrun-orange-färgen. De är skönhet i gråskala! Den rödhuvade papegojamadinhanen fastnade också på bild idag, liksom en av de blåhuvade. Blåvingen Hugo kan man inte låta bli att ta bild på, splendidhonan fastnade också, medan hennes kille är lite skyggare. Till sist blev det då en bild på lilla Fenix, som blivit en stor kanariegrabb och börjat rugga för första gången.

Japp. Förutom fotograferingen verkar undulaterna ha haft en prima dag. Efter några timmar med lösa undulater i sovrummet gick jag in för att stänga buren. Då hade jag några kluttar i sängen. Man kan ju undra vad de pysslat med där, förutom en viss förorening.

Jag är så plågsamt sugen på ett par silverfärgade risfåglar. Jag vet bara inte. Jag har ju inte hämtat mina vita ännu, plus de två katarinorna jag planerat. Det blir isåfall sex fåglar till, plus om jag får upp gouldshanen jag har i Stockholm. Honom har jag dock en fast plats till. Planen är att på sikt minska ner antalet arter, då jag vet vilka som blir favoriter. De rödhuvade papegojamadinerna slår de blåhuvade, garanterat. Jag trodde inte det, trots att en vän uttryckte just den åsikten.    De blåhuvade kommer inte att bli vad jag satsar på. Inte ringastrilderna heller, trots att de är väldigt charmiga och vackra. Det är småjobbigt att tycka om det mesta och i slutändan tvingas sålla.