Idag har Dunets femte ägg kläckts. Verkar som att bara en av hennes har mörka ögon och så Olivias ena. Det var omöjligt att få en bild på alla fem, det närmaste jag kom var tre på samma bild, så idag nöjer jag mig med att lägga ut en bild på hur en sjudagarskanarie ser ut.

Snart är de fullfjädrade flygare!

Det kom in en liten himmelsblå spangle på djurmagazinet idag! Superfin! Nästan så man blir kär. Fast jag tycker att det räcker med undulater. Det som kan få mig att ta hem någon fler är isåfall om Roland eller Torsten nu ändå skulle visa sig vara en hona. Torsten är jag 99% säker på men Roland bråkar lite och ser ljusare ut runt näsborrarna. Isåfall blir jag tokig! Haha. Då är det inte meningen att jag ska ha någon Roland.

Torsten förresten, han tuggade mig i lillfingret hela tiden jag matade dem idag. Var tvungen att vifta på fingret till slut för att det började göra ont. Ibland är verkligen finkar att föredra. De bits inte så hårt.   

Jag fick hjälp av mamma att ta stygnen på Gnista. Det gick ganska bra. Hon blev förbannad i början men hon är inte långsint, som tur är. Jag älskar den katten. Det gör mig inget att hon har lite temperament. Ingen jävlas med en Gnista. Jag kommer nog aldrig glömma när hon flyttade hit, alldeles för liten för att lämna sin mamma, bara åtta veckor gammal. Det första hon gjorde var att visa för alla andra att henne sätter man sig minsann inte på! Knappt större än en blomfluga kändes det som att hon var.   

Jag blev så glad i söndags när jag var iväg med bilen. Såg då årets första tofsvipa. Av alla vårtecken som finns är det just de fåglarna som ligger mig varmast om hjärtat. Jag längtar efter dem varje vår! Såg några svanar också.

Nu ser jag tofsvipor varje morgon när jag åker till jobbet.

Arrak har fortfarande bara löptikar i huvudet. Han har helt tappat hjärnan.

ska bli spännande i helgen när jag ska ha Nitro också. Arrak blir stökigare med Nitro i närheten, så nu blir det väl dubbelt så galet. Skönt ändå ska det bli att få ha Nitten. Han är ju så goooo!