ÄNTLIGEN!

Jag har fått veta att mina fåglar kommer upp i slutet av v 28. Nu är det också slutgiltigt bestämt att det blir ett par av varje av följande arter:

Splendidparakit- Neophema splendida

Katarinaparakit- Bolborhynchus lineola

(Svartkindad) Sebrafink- Taeniopygia guttata

Rödhuvad papegojamadin- Erythrura psittacea

Gouldsamadin- Chloebia gouldiae

I fredags åkte mina sista två kanarieungar till Umeå och sin nya matte. Nu är det lite tommare här hemma men om fyra veckor är det full fart igen. Vad jag längtar!

I förrgår tränade jag Arrak på att leka med spårpinnar. Det fungerade superdåligt förra året men nu har han börjat tycka att det är kul. Så vi ser en liten ljusning här med spårandet. Han kom ända fram med pinnarna till mig för första gången! Tidigare har han släppt pinnen när jag berömt och alltid kommit tillbaka utan.

Ibland grämer jag mig en smula för att jag höll tillbaka honom som liten. Fast vad ska man göra? Jag hade Lucy att lära mig på och hon behövde dämpas. Nu får jag istället jobba upp Arrak. Det skulle gå fortare om inte jag hade begränsad energi, men vad tusan! Man får ju ta det för vad det är. Mitt mål är ju till att börja med att ställa upp i en tävling. Sen om det får bli det stora målet för oss eller inte återstår att se. Kommer vi igång hade det åtminstone varit ett schysst mål att få uppflytt till högre i brukset, så vi kan plocka cert på utställning. Brukschampion blir inte den hunden med mig som förare. Jag kommer aldrig ha ork att plocka ut det mesta ur honom och se hur högt han kan gå. Vänstervarva kan pojken iallafall om han får gå med sin egen handler.   Utställningschampionatet har vi, bara vi har rätt meriter för att få ut det.

Idag blev jag superglad när en vän hörde av sig och undrade om vi skulle spåra imorgon. Tyvärr kan jag inte då eftersom jag jobbar men det gjorde att jag blev lite pepp.

Att min hund sen inte glömmer ett dugg, trots att jag inte jobbat med honom på flera månader, gör mig så lycklig. Han är verkligen en drömkille! Får jag bara lite mer energi är det ut i spårskogen som gäller. Jag vet ju att det inte är någon idé att göra det om jag inte riktigt orkar. Då märker hunden det och det går inte alls. Med en glad och pigg matte gör han allt. Snabbt och perfekt!

På torsdag kanske Kokos får en fru. Jag fick en födelsedagspresent i efterskott som innefattade precis så mycket pengar som jag behöver för att kunna få hem en drömnymf till. Hoppas bara att herr Coconut blir nöjd. Han är så snygg, så han förtjänar endast det bästa! Han blir bara mer och mer personlig och fin. Visserligen ruggar han nu, så han kunde ha varit i bättre form, men vad tusan, det kommer tillbaka! Snygg är han ändå. 

Kokos är så mysig på morgonen när han får sina grönsaker och kvittrar till nöjt. Helt annorlunda ljud motför när han är missnöjd och skriker. Det händer inte så ofta, men är inte kul alls. Förhoppningsvis blir han dessutom betydligt gladare när han får en vän.

Jag blev lätt förälskad i ett krulligt marsvin med ett blått öga. Tyvärr blev han såld idag tillsammans med ett annat, så nu får jag inte njuta mer av honom. Jag kan bara önska de nya ägarna lycka till och hoppas att han och de ger varann all kärlek.