Jahaja, då kom då den dagen jag bara väntat på... Kokos tyckte att han är tillräckligt gammal för att bli sambo.

Efter att ha sammanbott med Roland i ett dygn bestämde han sig helt sonika att han inte alls tänkte återvända till ensamheten. Han flyttade in i undulatburen och när jag ville få ut honom ur den blev han inte glad. Vad skulle jag göra? Självklart satte jag in honom igen och han klistrade sig fast på en pinne och blundade nöjt. Nära Roland.

De andra undulaterna softade på ena sidan buren...

...medan Roland och Kokos hängde i sin lilla duo på den andra...

Kokos är nu nöjd.

I helgen har jag alltså varit i stugan med hundarna och katterna. Fåglarna fick stanna hemma.

Igår när jag kom hem hade undulaten Roland fastnat i en leksak och halvt hängde i den, samtidigt som han klamrade sig fast på en gren. På något sätt hade fåglarna lyckats dra ut en pilboll och Roland hade tillverkat en egen liten snara som tvinnats fast runt hans hals. Hur det gått till är för mig en gåta. Det borde inte ha kunnat hända. Nu vet jag ju sen tidigare att undulater är ytterst smidiga och nyfikna och kan utsätta sig själva och andra för allt möjligt och omöjligt, så jag borde inte vara förvånad, men det är jag.

Jag hittade alltså Roland halvstrypt med igenklistrade ögon, alldeles stilla. Jag trodde han var död ända tills han rörde på sig. Med lite hjälp av en sambo och en sax fick jag loss honom och placerade honom med Kokos. Roland var bra vinglig efteråt och oerhört törstig... Hungrig också. Efter att ha blött upp hans ögonlock kunde han dessutom se igen, vilket måste ha varit skönt.

Efter att ha räddat Roland och lugnat ner mig själv lite satte jag igång att byta grenar i undulatburen och buren bredvid. Då flög en papegojamadin ut och fann sig själv sittandes i gapet på Sesam. Tyvärr, för Sesam, var matte snabbare än blixten och fick grepp om honom så att han spottade ut fågeln själv. 

Det var alltså inte den mest perfekta kvällen för mig, eller för två av fåglarna. Som tur är så överlevde båda och idag är Roland mycket piggare och verkar hämta sig helt.

Annars har midsommar varit bra. Mycket ute med hundarna på stranden. Det är bara Lucys ögon som inte gillar sand och sol. Kanske inte så konstigt då hennes ögon, på grund av sjukdom, inte tål sol och är känsliga.

Jag Återupplevde gamla minnen och fångade lite småfisk med håv. Fick ihop lite olika sorter. Både småspigg och storspigg och ett par olika yngel. Missade dock simporna.

Lucy och Arrak var åtminstone snygga på midsommardagen.

Brorsan och hans fru kom förbi med Bailey, som mest väntade på att någon skulle kasta nåt i vattnet...

Såhär kan det gå om man står ute i vattnet med en simmande golden. (inte mitt HÅRIGA ben)

Min gammeltant tigger INTE!

Katterna var jättehungriga när vi hade varit ute en hel dag.

Felicia avslutade med att jaga lax