Igår fick jag äntligen hem Ludde, min nya gouldsamadin. Han är helt underbar och har klarat sina två långresor bra. Först från Stockholm till Umeå och sen från Umeå och hit. Det känns underbart att det finns så många fina människor som hjälper till där det behövs.

Idag har det varit en slö dag. Sådär underbart mysigt slött. Det har blivit mycket bokläsande och kattgosande. 

Sen sitter jag taxvakt till söta lilla Wilna. 

Tidigare på kvällen åkte vi bil ut i skogen och hade även med oss Bailey, för att hans husse och matte är förkylda och inte riktigt orkar vara ute så mycket med gossen. Det enda kruxet var att Arrak är så rädd om "sin" tax, att han var lite taskig med Bailey. Nå, det gick hyfsat bra ändå.

Bailey och Lucy var iallafall lugna.

Wilna hade som vanligt ingen lust att gå, utan ville hellre stå med nosen i en grästuva i flera minuter. Så hela vägen bortåt fick hon gå kopplad.

På väg hemåt igen gick det lite bättre men de gånger hon stannade till började Arrak och Bailey undra var hon tog vägen och letade upp henne. Inte lätt att hålla reda på en liten tax.

Senare på kvällen åkte jag iväg ett tag för att gosa bebis. En äkta, mänsklig sådan för en gångs skull... men givetvis hade jag ett gäng håriga kompisar där också. Som Nitro! Min älsklingspointer. Den bästa här i världen!

Nitro och gammel-Jesse låg i samma soffa. Jesse är också en stor idol för mig. Han har haft ett hårt liv men har det bra nu, är farsa till tio fina unghundar och lever gott med några skivor knäckebröd varje dag. Jesse är dessutom en av mina "bästisar". En sådan man kommer särsklit bra överens med. Fråga mig inte varför, men han har utsett mig till favorit.

Jesses Son Urho               och Sisu

Det har varit sånt där underbart ljuvligt höstväder. Varmt men inte för varmt... plus den härliga höstsolen! Perfekt hundväder!