Jamen jösses...

Allt har vänt till det bättre. Medicinen är äntligen här i sin helhet och undulaterna och nymfarna är färdigbehandlade den första gången. Nya buren kom idag, så jag monterade den och jublade över enkelheten i att flytta över fåglarna dit istället för att försöka sanera träburen direkt. Imorgon blir det att ta resten av fåglarna. Som tur är så har jag ju två extra burar som jag kan placera fåglarna i medan jag sanerar. Ljuvligt säger jag. Tänk vilket rent h-vete det varit om jag inte haft extraburar. Var skulle jag ha satt fåglarna då?

Jämrans fotskabb/kvalster säger jag bara... 

En positiv sak är ju att jag får tillfälle att känna igenom fåglarna ordentligt. De känns fina i hullet och biter med kraft.   

Arga och kränkta nymfar är inte att leka med. Det är verkligen tur att jag har handskar. Annars hade jag varit bra trasig idag. Skriker gör de också... Det räcker liksom med att jag bråkat med en kanin på jobbet som klöste upp en lång reva i min handflata och den nyinkomna nymfen som bet rejält genom handsken. 

För övrigt har jag varit ute och röjt skog. Jag behöver ju en hel del grenar nu när allt ska bytas ut i burarna. Hundarna följde givetvis med. Vi gick för första gången efter vägen, där vi gick den gången Lucy skadade sig allvarligt, sen olyckan hände. Det kändes lite, men mindre än jag väntat mig. Det var bland det vidrigaste jag varit med om. Hon spetsade ljumsken på en pinne som gick en rejäl bit in. Hon var så nära att förblöda. Nyårsafton 2006. Året 2007 började inte så bra. Det viktiga är att jag ändå, trots att jag var säker på att hon skulle dö, har fått ha henne i flera år extra. Det är en gåva, verkligen.

Idag var det alltså en trevligare promenad. Jag skulle ha Arrak att hoppa över små stockar och givetvis skulle Lucy vara med och visa att hon minsann också kan! Vilken liten kruttant hon ändå är. Jag har sett många gamla hundar men inte någon som närmar sig 14 år och fortfarande skuttar på det sättet. Hon är verkligen fantastisk!