Sådär, nu är alla fåglarna fina om fötterna. Jag har haft en massiv fågelomflyttning idag med tillhörande kloklippning. Det gillades inte. I vissa fall är det nödvändigt med handskar då vissa odjur har väldigt vassa näbbar och kan bitas rejält.

Varenda liten fågel anklagade mig för att vara en simpel djurplågare med ont sinne.

Hursomhelst... om tio dagar ska jag hämta hem Neo från mina goda vänner. Neo ska få träffa Inka och förhoppningsvis ska lite ljuv musik uppstå mellan dem och senare ägg. Neo är en kobolt viol spanglekille, skitasnygg om man får säga så.

Jag hoppas verkligen på ungar från den här kombinationen.

Hundarna har också fått klorna klippta och det behövdes. Arrak blev lite snabbt borstad också. En snygg hund ska inte behöva se ut som en uteliggarhund kan man ju tycka. Vad gäller klorna så påstod Lucy precis som vanligt att det kommer att bli hennes död och jag vägrar tro henne. Hur fel jag än klipper tror jag det är svårt att ta död på en hund. Dessutom har jag blodstoppspulver nu när jag har så många fåglar som kan behöva klippas. Där kan man däremot tala om risk. Även om jag inte tror att det är vanligast i världen kan faktiskt en fågel dö av blodbrist om man klipper fel. Dessutom är det inte så jättelätt att vara exakt med klosaxen när man ska klippa klor på en pytteliten fink.

Jämfört med att hantera undulater och nymfar är splendidparakiterna ett rent nöje. De är så snälla och goa och trots att de också har en gojnäbb så biter de inte. Inte mina i varje fall. Chidiyaa är en väldigt nyfiken liten tjej och på morgonen kommer hon snabbt som en stormvind och kollar vad för gott som serveras. Hon är totalt orädd. 

Hennes kille, Cirrus, har börjat bli man, han har fått en del röda fjädrar på bröstet. Kolla in snyggingen!

Katterna har varit snälla de två senaste nätterna och inte ens rivit hela huset. Fantastiskt. Däremot var Otto lite sur idag. Hans "mormor" var in och tog bara med sig hundarna och gick... det gillade han inte. Jag var tvungen att säga åt henne att hon var tvungen att hälsa på honom när hon kom tillbaka efter promenaden. Otto blev lite nöjdare när hon kom. Han fick godis och blev klappad. Mer behövs egentligen inte för att tillfredsställa en fluffis. sen kunde han återgå till att sova i sin nyfunna kartong med pappersskräp i.

Tur att jag har djuren här när jag ligger sjuk och är ensam. Det hade varit bra trist annars. Plus att även de stunder alla vilar på dagen känns sköna... det är lättare att själv falla in i myset då.