Nu när katarinabebisarna öppnat ögon en och börjat bli nyfikna på omgivningen. När deras föräldrar börjat lämna dem ensamma i holken lite mer, är det dags att börja hantera dem lite oftare.

Jag kan inte annat än säga att jag är enormt förälskad i de små liven! Ena ungen låg och knaprade på min nagel länge och väl.

Det här kommer att bli två supervackra creaminotjejer. Jag hoppas att de får leva länge!

Jag ska återbörda hamstern Gurkan till jobbet. Hon är nu betydligt tamare än när hon kom hit. Hon skriker inte längre och man kan hålla fast henne utan panikbajsande och sprattel. Mitt arbete med henne är färdigt med andra ord. Tyvärr, får jag säga, för jag är bra förtjust i henne. Dock räcker det med sex hamstrar här hemma. Det känns som en bra gräns att sätta.

Gurkan är en riktigt vacker hamster med härlig päls. Dock blir hon alltid lite rufsig när man håller på att hantera henne. Jag hade velat se henne i avel, då hon verkar ha ett järnpsyke som så snabbt blev tam efter att aldrig ha blivit hanterad. Plus att hon har en superfin päls och färg och dessutom har vuxit på sig ganska bra. Hon kan nog komma att bli i helt ok storlek.

Jag passade på att ta lite bilder på henne igår. Det är alltid kul att ha kvar.