Tänkte lägga upp en bild på råttkullen i vilken min lilla agoutihona, Brownie, finns. Vilken av dem det är vette tusan... de är så lika såhär på bild. Det finns två toppörade honor och Brownie skiljer sig från den andra genom att hon har ljus svanstipp. Tyvärr är råttungar inte så väluppfostrade att de sätter sig snyggt uppradade med öron och svans väl synliga.   

Bilden kommer från Sannes blogg. Observera att bilder inte får kopieras utan tillstånd av blogginnehavaren!

Nästa onsdag ska lilla råttan vara leveransklar. Då ska hon få flytta hit och busa med Zoia och Saphira. De är två helfestliga damer som har studsat runt så buren skakat idag. Råttbrottning. De är ju inte tama ännu men väldigt framåt och nyfikna och blir mindre och mindre stressade när jag hanterar dem. Sötnosarna.

Jag har också fått bekräftat att råtthonan som jag bokat en himalayanunge ifrån, är dräktig och ska föda här i dagarna. Sen återstår att se om det blir någon toppörad himalayantjej. Bara att hålla tummarna!

Idag har herr Ares, herr Nitro och husse varit på besök. Vi har varit ute i skogen och tränat lite. Tyvärr hade jag drabbats av plötslig senilitet, för en tanke jag hade var att få lite nya bilder på Ares utomhus. Nu blev det inte så. På grund av nämnda senilitet glömde jag alltså kameran. Attans badbollar, som en go vän brukar säga.

Otur.

Så istället blev det några bilder inomhus sen på ett gäng småtrötta hundar. Arrak och Lucy har blivit rengjorda idag. Ner i badkaret och fram med schampo och De-shedding treatment. Två små svarta har nämligen börjat fälla, så jag tyckte att det kändes vettigt att skynda på det lite. Dessutom har Arrak haft den goda smaken att kräkas på sin päls under veckan, så han doftade inte viol direkt. Hans bästa gostant har klagat på lukten då han velat ligga i knät.

Stumpan blöter ner mattes soffa

Racka ligger i sin älskade bur som han alltid kryper in i då han vill vara ifred. Den står alltid öppen för honom.

Nitro stannar här över natten. Myyys!

Till sist Ares, som har lite svårare att slappna av. Han är ju bara ett halvår gammal, så det får man väl leva med, gissar jag. 

Sötaste taxen, Wilna, har bott här över helgen. Hon är verkligen en liten stjärna! Alldeles, alldeles underbar...