ÄNTLIGEN!

Jag har fått veta att mina fåglar kommer upp i slutet av v 28. Nu är det också slutgiltigt bestämt att det blir ett par av varje av följande arter:

Splendidparakit- Neophema splendida

Katarinaparakit- Bolborhynchus lineola

(Svartkindad) Sebrafink- Taeniopygia guttata

Rödhuvad papegojamadin- Erythrura psittacea

Gouldsamadin- Chloebia gouldiae

I fredags åkte mina sista två kanarieungar till Umeå och sin nya matte. Nu är det lite tommare här hemma men om fyra veckor är det full fart igen. Vad jag längtar!

I förrgår tränade jag Arrak på att leka med spårpinnar. Det fungerade superdåligt förra året men nu har han börjat tycka att det är kul. Så vi ser en liten ljusning här med spårandet. Han kom ända fram med pinnarna till mig för första gången! Tidigare har han släppt pinnen när jag berömt och alltid kommit tillbaka utan.

Ibland grämer jag mig en smula för att jag höll tillbaka honom som liten. Fast vad ska man göra? Jag hade Lucy att lära mig på och hon behövde dämpas. Nu får jag istället jobba upp Arrak. Det skulle gå fortare om inte jag hade begränsad energi, men vad tusan! Man får ju ta det för vad det är. Mitt mål är ju till att börja med att ställa upp i en tävling. Sen om det får bli det stora målet för oss eller inte återstår att se. Kommer vi igång hade det åtminstone varit ett schysst mål att få uppflytt till högre i brukset, så vi kan plocka cert på utställning. Brukschampion blir inte den hunden med mig som förare. Jag kommer aldrig ha ork att plocka ut det mesta ur honom och se hur högt han kan gå. Vänstervarva kan pojken iallafall om han får gå med sin egen handler.   Utställningschampionatet har vi, bara vi har rätt meriter för att få ut det.

Idag blev jag superglad när en vän hörde av sig och undrade om vi skulle spåra imorgon. Tyvärr kan jag inte då eftersom jag jobbar men det gjorde att jag blev lite pepp.

Att min hund sen inte glömmer ett dugg, trots att jag inte jobbat med honom på flera månader, gör mig så lycklig. Han är verkligen en drömkille! Får jag bara lite mer energi är det ut i spårskogen som gäller. Jag vet ju att det inte är någon idé att göra det om jag inte riktigt orkar. Då märker hunden det och det går inte alls. Med en glad och pigg matte gör han allt. Snabbt och perfekt!

På torsdag kanske Kokos får en fru. Jag fick en födelsedagspresent i efterskott som innefattade precis så mycket pengar som jag behöver för att kunna få hem en drömnymf till. Hoppas bara att herr Coconut blir nöjd. Han är så snygg, så han förtjänar endast det bästa! Han blir bara mer och mer personlig och fin. Visserligen ruggar han nu, så han kunde ha varit i bättre form, men vad tusan, det kommer tillbaka! Snygg är han ändå. 

Kokos är så mysig på morgonen när han får sina grönsaker och kvittrar till nöjt. Helt annorlunda ljud motför när han är missnöjd och skriker. Det händer inte så ofta, men är inte kul alls. Förhoppningsvis blir han dessutom betydligt gladare när han får en vän.

Jag blev lätt förälskad i ett krulligt marsvin med ett blått öga. Tyvärr blev han såld idag tillsammans med ett annat, så nu får jag inte njuta mer av honom. Jag kan bara önska de nya ägarna lycka till och hoppas att han och de ger varann all kärlek.

Idag har tre av kanarieungarna flyttat. Det känns en smula vemodigt. Alla de små tjejerna från Drutten och Dunets kull. Nu är bara Fenix, Guld och Lilla brun kvar. Det blev betydligt tommare i buren. Jag hoppas att alla ungarna blir till massor av glädje för sina ägare och får superfina liv!

Vi har varit på brukshundutställning i Piteå idag. Arrak blev andra bästa hane efter sin snygging till morbror, Drifus (Drutten). Inte att förglömma fick Arrak ett CK också. Vi är nöjda. Vore dock kul att sopa banan med Drutten nångång. Fast lillfjant är ju snäppet mindre manlig, faktiskt... Bara bredvid sina bröder ser han lite småtöntig ut... men ändå tydligen tillräckligt snygg för att kicka båda brorsorna, som var där, i häcken.   

Drutten:

Gideon, som inte kunde stå normalt idag (inte vid fotografering iaf):

Stilige Gere:

Arrak har ju en riktig snygging till syster också, Gora:

Idag blev det mycket svart på bilderna!

Tyvärr har jag ingen fin bild på Rackapelle himself, eftersom el fotografo måste stå lite gömd när fjantnisse är i ringen... men honom får vi ju se jämt annars så. Fröken handler betackar sig för att hamna på bild också, så något gruppfoto på pojkarna blir det inte heller.

Själv fick jag ställa collie åt min privata handler, då hon inte kunde visa sina båda hundar själv, samtidigt, såklart. Det kändes superläskigt. Haha. Jag kände det som att jag gjorde världens värsta uppvisning men efteråt stod det på hans kritik att han var välvisad, så totalt kan jag inte ha gjort bort mig. Jag fick nog lite prestationsångest när fröken handler själv är så jäkla duktig på att ställa min hund. Hon har ju visat honom till några CK:n, ett BIS och ett BIS-3.

Jag blev återigen pressad att sätta igång tävlandet med fjantnisse. Vi vet ju att han kan spåra och vi vet att han är en superduktig lydnadshund, men matte är begränsad. Suck. Dessutom ska min "proffessionella hundtränare" in på smärtklinik och är inte något att hänga i julgranen. Jag undrar om vi nångång kommer att kunna ta ut något championat. Just nu känner jag mig lite uppgiven men samtidigt lite sporrad att träna.

Vi fick ju ingen KORNINGstitel. Jag och domaren hade då en smula olika uppfattningar om hur rädd min hund var. Fast det är inte något att bråka om. Jag vet ju vad jag håller i snöret ändå. För mig har han all önskvärd kapacitet. Allt det jag söker. Ett SUCH hade ändå inte suttit fel. SBCH blir han aldrig med mig som förare och så länge hundtränaren tänker vara halvinvalid (en liten pik till dig, min kära vän     ) så blir han heller ingen tjänstehund. Jag hade verkligen behövt någon som kunnat tävla min snorpelle, när jag inte klarar det själv. Samtidigt passar han fint som hemmachampion också. Precis som Lucy.

Nu väntar jag på svar från damen som ska ha de sista kanarieungarna. Så får vi se om de flyttar på fredag. Vemod, vemod... man ger de små så mycket men förr eller senare behöver de egna liv.

Nu är det sömnigt här hemma. Arrak är trött och matte är slut. Det blev vila och Ipren efter vänstervarvandet, även om det inte var många varv för mig.

Kram på er alla!

Idag har jag tagit lite bilder på fåglarna. Vad ska man annars göra på kvällen när man varit sjuk och sovit hela dan?

På söndag åker denna lilla raring hemifrån. Hon får ett jättebra hem och ska få en stilig karl snart!

En av fåglarna som ska till Umeå kallar jag för Guld, för att hon är så guldig i färgen. Hon är jättevacker! Hon kan dansa på pinnar också!

Kanariecatwalken avslutas med min egna lilla Fenix och den andra bruna som också flyttar till Umeå och blir pojkvän till Guld:

Måsfinkarna sa att de vill vara med på ett hörn

I torsdags fick jag hem mitt par av blåhuvad papegojamadin. Helt underbara fåglar!

Jag är helt kär i dessa supervackra fåglar!

Min mailkontakt fortsätter med min "fågelleverantör". Tyvärr har mina vita risfåglar trillat av pinn. Så några sådana blir det alltså inte. Alla andra kommer. Splendidparakiter, Katarinor, Goulds och rödhuvade papegojamadiner. Dessutom antog jag erbjudandet om svartkindade sebrafinkar. Där ser man va? I förra inlägget dissade jag sebrorna totalt men det är väl som det brukar, jag blir överbevisad. Jag kommer säkert gilla dessa mer än allt annat. För er som inte vet hur svartkindade sebrafinkar ser ut så kommer en länk här: http://image48.webshots.com/48/4/91/16/2914491160014298803tHPEbp_fs.jpg

Jag måste dock erkänna att jag kikat lite på svarthuvade sebror förr. De har ju inte orange kindfläckar och faktiskt, jag tycker att just dessa är riktigt fina!

Det är så roligt att leveransen närmar sig! Det var ju sagt att det eventuellt skulle bli i slutet av juni och nu är juni här! Fantastiskt!

Kokos blir alltmer orädd. Han kommer oftare ut och flyger och har insett att jag inte tänker slå ihjäl honom med pinnen jag sätter in honom i buren igen med. Idag klev han upp självmant efter att först ha protesterat. Det är ju KUL att vara ute. Så innan han satt stadigt på pinnen hoppade han över den, sprang ifrån och t o m kröp under den. Han är en skojig kille!

Jag hoppas att jag hittar en tjej snart till honom. Med alla fåglar som kommer upp söderifrån behöver jag redan ta ett lån av min privata "finansman", så en nymfkakadua mer eller mindre gör väl inte så mycket.   

Jag har fått tråkiga nyheter i veckan. Felicias halvbror/ kusin (de har samma pappa och mammorna är kullsystrar) finns inte längre. Han blev förgiftad.

Hans syster dog för inte så länge sedan efter att ha fastnat och skadat sig, troligtvis i en trampfälla. Det är så hjärtat gråter. Dessa två oerhört vackra silvertigrerade katter saknas av sina familjer. Jag hoppas de två som är kvar från kullen får leva länge.

Nu gäller hårdvila här hemma. Jag vill verkligen orka på hundutställningen. Om inte annat får jag väl sitta där och snora under en filt. Jag har ju gjort det förr. Jag behöver ju inte ställa min hund själv och springa runt iallafall. Ska ta ett gäng bilder som jag kan visa upp sen.