Drutten och Dunet fick sin första unge idag! En hungrig liten rackare!

Jag har insett att kanariefågelungar växer ruskigt fort! Karl-Alfred och Olivias två småttingar har blivit jättestora! Idag när jag kikade på dem var de ordentligt matade och sov som stockar...

Måste säga att de har ganska roliga frisyrer! Undrar hur många som skulle ha fåglar om de såg ut sådär även som vuxna???

Idag fick jag veta att en undulat som kom samtidigt som mina nya brudar oförklarligt hade dött samma kväll som den fick ett nytt hem. Jag blev smånojig. Nog för att mina små ser pigga och friska ut och så, men det hade varit så jobbigt om det hände något.

Gnistas öga ser jättefint ut och såret läker som det ska. Allt frid och fröjd med andra ord. Det är bara Arrak som tappat sin hjärna. Det är nog en hel del löptikar just nu. Han har inte riktigt tid att bajsa när han är ute. Äter dåligt gör han också. Annars märks det inget särskilt på honom. Han är lika go som vanligt. 

Undulaterna fick en blandning av rivet äpple och morot, hackad spenat och ruccola, blandat med torra frön till frukost.

Idag var det dax för undulaterna att få lite söndagsgodis.

Efter en stund såg det ut såhär:

De är brutala små slaktmaskiner!

Allihopa på samma bild:

Vilken härlig palett va?

Gnista har börjar acceptera att man måste plåga henne med ögondroppar flera gånger per dag. Tratten är inga problem, den har hon ju haft förr...

Idag har det blivit en tripp till grannkommun för att hälsa på en god vän. Det blev en del kramandes med pointrar och hälsa på nykomlingen, en finnspetsvalp. Tyvärr tänkte jag inte på att ta med kameran. Jag älskar verkligen pointrar! Jag hade gärna tagit med lilla strumpan hem. Hon är ljuvlig!

Olivia behagade flytta sig ur boet alldeles själv idag, så det gick lätt att få en bild på småttingarna som nu är tre dagar gamla.

Dunet hade ingen unge imorse, så vi får väl se om hon ligger på några befruktade ägg eller hur det blir.

Släppte ut undulaterna imorse för att de skulle hinna flyga lite innan jag åkte iväg. Alla har inte återvänt till buren, ännu. Rackarfåglar!

Roland

Kiwi är en riktig rugguggla!

Mitt hem utökades med sex fåglar idag!

Jag kom hemdragandes med fyra nya undulater. SUPERFINA såklart!

Sedan överraskades jag av att min fina Olivia hade två småkanarier i sitt bo. En liten skär sak och en mörkare.

Nu är det bara att vänta vidare på kläckningen. Jag har hela tiden fått för mig att Dunets ungar ska börja kläckas på måndag men det är på söndag, inget annat. Får se om Olivias ungar blir fler än två. Jag gissar på en till, alltså tre.

Nya undulater:

Gnista fick åka in på djursjukhuset igen då hennes vänstra ögonlock var svullna och ögat irriterat och rinnande. Så nu har lillan fått ögondroppar och det gillar hon INTE. Igår höll hon på att slakta min moster när vi skulle kika på ögat och skölja ur det. Gnista har en smula temperament.

Gnista håller på att bli galen. Det kliar under tratten och en stackars liten kisse kan ju inte heller tvätta sig på någon del av kroppen alls med en plaststrut på huvudet. Helst skulle hon vilja att matte tog ledigt och var hemma bara för att sitta och klia och gnida på henne.

Jag är väldigt otålig när det gäller att få svar på vad det var för en kal, upphöjd fläck hon hade. Vill inte att det ska vara någon elakartad cellförändring iallafall. Håller tummarna.

Felicia (Felis catastrophalus) är ledsen för att matte stänger dörren till sovrummet under dagarna så hon inte kan klänga sig upp i bokhyllan och ha ihjäl kanariehanen som sitter där. Jag är en riktig kattplågare till matte!

Nu är det verkligen nära till äggkläckning. Jag sitter som på nålar. Det finns folk som är med om det var och varannan dag men jag har bara varit med om det en gång och då gick det inte så bra, som ni kanske vet. Så nu är det snart dax. Kan bli redan imorgon men jag gissar på fredag. När det väl börjar har vi då ett ägg om dan i ungefär nio dagar. Oooh, så spännande! Vad kan det bli för färger på ungarna? Ska bli kul att kunna lägga ut bilder sen här i bloggen.

Idag hade jag tid för Gnista på djursjukhuset för att kolla upp den nakna fläcken med tjock hud på hennes bakdel. Veterinären kunde inte säga vad det var utan rekommenderade en biopsi... fast när det var så litet var det ju förstås lika bra att ta bort den helt.

Alltså, jag åkte in för att jag inte ville att min katt skulle ha en konstig kal fläck. Nu är halva rumpan naken. Haha! Operationen gick iallafall bra och jag hoppas att analysen av cellförändringen visar att den är godartad.

Gnista igår (med hårig rumpa):

Nitro har varit här idag och det är alltid lika kul! Jag älskar den hunden!

Han är en riktig myskille!

Kanariehonorna ligger stadigt i sina bon och nu när äggen lagts klart är det bara väntan. På onsdag är det dax att börja hålla koll igen men jag tippar på att kläckningen väntar till fredag. Jag hoppas verkligen det blir något och att det går bra den här gången.

Dunets pojkvän blev lite dålig i halsen och fick flytta till en egen bur och får en antibiotikakur. Han har börjat sjunga väldigt mycket. Däremot är det småkrångligt att peta in en droppe medicin i en mycket liten kanarienäbb...

Ikväll har jag sträckläst Jan Högbergs bok Mitt keliga lejon och annat kattliv. Mysig bok som fick mig att sitta och fundera en del över mina egna djur.

En extra dimension fick boken förstås med tanke på att jag låg på sängen och hade alla fyra katterna växelvis runt mig. Det behövs egentligen inte så mycket mer än en god bok, en skön plats, ett gäng djur och en flaska med gott vatten...

Jag älskar verkligen mina djur. Att en endaste liten katt eller fågel skulle vara till besvär eller jobbig att ta hand om begriper jag inte. De ger så mycket tillbaka. För allt jag ger mina djur får jag tusenfalt tillbaka. För mig kändes det som ett litet mirakel nu när jag steg upp ur sängen och alla djuren blev uppmärksamma på vad jag gjorde. Undulaterna vaknade till ur sin sömn och sträckte på sig, en efter en. För mig ett litet tecken på att jag faktiskt tillhör deras flock på ett eller annat sätt. Visserligen var jag tvungen att knuffa bort Sesam, som låg på mitt bröst, men hundarna var tvungna att få gå ut.

Jag skulle kunna skriva en liten bok för vart och ett av mina djur. Givetvis skulle några böcker bli långa, beroende på att djuren varit med mig så länge. Lucy, t ex, är minst en triologi med tjocka böcker, medan undulaterna fortfarande mest är som ett litet häfte. Så mycket återstår.

Jan Högbergs bok fick mig att tänka att jag kanske inte är så onormal som man kan tro när man ser folks leenden då jag säger hur många djur jag har. Jag har åtminstone inte beställt hem ett lejon för att ha som husdjur. Faktiskt har inte ens tanken slagit mig. Ja, jag har föreställt mig påfåglar i pappas garage och får på gården när jag var liten. I stugan ville jag bygga om ett litet kylskåp till undulatbur och flytta ut dit för att föda upp violfärgade undulater. Jag försökte få mina morföräldrar att skaffa en häst. Morfar kunde ju ändå verka hovar, så vad var problemet? Jag stod i timmar utanför Hotell Nordkalotten och pussade renarnas mular. Jag har skojat om shetlandsponnyer på balkongen och ja, jag har ganska många djur.

Det är nog bara att inse att det här är jag. Jag blev sån. Om det kommit genetiskt, från ett annat liv eller på något sätt blivit inlärt, det vet jag inte. Jag kan inte förneka min stora passion.

Dunet har lagt ett femte ägg, nu återstår att se om det blir något fler. Blir spännande imorgon att se. Nu ska jag börja knyta mig och hoppas på en givande dag imorgon.

Idag har jag genomlyst Olivias ägg. Det ser ut som att tre av fyra är befruktade men med tanke på att den bra ficklampan tagit en tur till pajala, så är jag inte riktigt säker.

Dunet, min orange hona, har nu lagt fyra ägg. Får se hur många hon har tänkt sig.

Katterna har rivit ner påsarna med kattgodis från köksfläkten och försökt bryta sig in. Påsen med det godaste godiset var rätt trasig och när jag kom hem med hundarna kastade sig Lucy över den och lyckades säkert smaska i sig lite iallafall. Det som katterna inte redan hade tryckt i sig. Dessa djur... Alltid händer det nåt.

Jag är fortfarande lika sugen på nymfkakaduor. Jag har hittat en uppfödare som verkar ha superfina fåglar men hon bor tyvärr i Blekinge. Lite långt bort kanske. Jag tycker att vad man än ska ha för något så finns det i södra Sverige men inte här uppe. De har ju fördelen att kunna ha en del fågelarter ute året om också. Iallafall allra längst söderut. Här är utesäsongen ganska kort om man säger så.

Kan inte bara alla fågelmänniskor flytta hit upp. Det finns inte ens någon fågelförening ansluten till Svensk Fågelhobby här uppe. Jag har tänkt gå med i någon men vet inte vilken... Ska jag välja den närmaste som är i Västerbotten eller ska jag köra rikstäckande? Svårt val.

Hittade en ljuvlig kattunge på blocket. Tur att jag har mina begränsningar. Haha! Man kan inte ha allt. Dessutom vill man ju ha tid att umgås med djuren också.

Jag träffade en liten tjej idag som frågade hur många djur jag har. När jag svarade spärrade hon upp ögonen och sa bara OJ! Skönt att vara vuxen och själv bestämma vad man ska ha. Jag minns ju ännu hur det var innan. Visserligen finns det väldigt många bra saker med att slippa vara vuxen, men mina föräldrar hade aldrig släppt in allt det här!