Vi har en soft kväll

Idag har katarinaungarna för första gången promenerat runt på vardagsrumsbordet. 

Man måste undersöka nya saker

Den ena damen blev lite trött och kröp upp i handen och somnade efter någon minut. 

Den andra satt kvar på bordet men började också se väldigt trött ut.

Så de fick gå ner i holken och sova. Det är inte lätt att vara liten. Så himla mycket energi går åt till att växa.

Nu har jag äntligen varit och hämtat hem lilla Brownie. Fem veckor är hon idag och vikten låg på 117 gram igår! Lilltjockisen!

I "råttariet" såg det ut på detta sätt igår. Saphira undersökte möjligheterna att rymma.

Det blir sällan av att lägga upp bilder på katterna eftersom jag inte springer runt med kameran så ofta. Katter känns lite som ögonblicksdjur och när de gör något särskilt så har man aldrig den med sig... Idag sov Felicia osedvanligt fult, så jag var bara tvungen. 

Sen var söta Ares här

Efter ett par trista inlägg behövs det nästan något trevligare igen. Så idag blir det nya bilder på katarinaungarna. De växer som tusan, de små. Alldeles, alldeles ljuvliga.

Mitt hjärta blöder för alla bästa vännen, Emma. Jag kommer att sakna den där helsköna, goa schäferkillen, som trodde att vi skulle "leta fienden" när jag slängde sopor i soprummet här på gården.

Idag finns en artikel i Piteå-Tidningen.

Här kan du läsa den!

Ikväll fick jag ett oerhört sorgligt besked. Min bästa vän, Emma, har förlorat sin schäfer, Öb. En fantastisk och härlig hund som jag är stolt över att ha fått lära känna. Han drabbades av någon typ av förgiftning och trots att allt gjordes för att han skulle överleva, klarade han sig inte.

Öb var en snäll, mysig och levnadsglad kille. En pensionerad försvarsmaktshund som fått ett hem hos Emma under sina sista år. Bättre kunde han inte få det. Han fick verkligen vara pensionär och ha det superhärligt. 

Öb var en stark och självsäker kille med ett hjärta av guld. Han tillhörde de där allra mest sällsynta individerna som verkligen kan konsten att vinna hjärtan, var han än befann sig.

Jag ägnar den här kvällen helt åt Emma och Öb.

Öb i maj i år. Nio år gammal men glad och sprallig som en unghund!

PUSS SYRRAN!

Zoia har visat sig vara en oerhört aktiv liten råtta. Hon är svår att fånga på bild, vilket dessa bilder visar...

Som tur är har jag mer tålamod än så.

Kollar in hundarna

Hon kan grimasera också!

Saphira är överlag lugnare

Givetvis är hon aktiv hon också men inte lika vild som Zoia

Jag har älskat råttor länge och ångrar inte att jag gav dem en chans till.