Nu har jag varit försvunnen i några dagar. Detta beror på att jag inte riktigt hade lust att uppdatera med bara tråkigheter. Karl-Alfreds död var inte lätt att ta. 

Ändå börjar jag det här inlägget med fler tråkigheter. Hamstern Cruella De Vil finns inte mer. Hon lämnar efter sig tio stycken ungar som är tolv dagar idag. Jag bestämde mig för att stanna hemma och se efter de små liven den här dagen. De är ljuvliga och jag har redan bestämt mig för att behålla en. Mest troligen en liten svart hona. Jag lovade Cruella att ta hand om de små innan hon dog.

Cruella har varit en stor källa till kärlek här hemma och var den som fick mig att faktiskt börja gilla hamstrar på riktigt. 

Då och då bjöd hon på ett gott skratt, som här, med en bit rundstav i kindpåsen...

Mitt i allt finns det en hel del ljuspunkter. Måsfinkarna Verner och Winter har fyra ägg tillsammans. Dvärgvaktelhönan Helga har sex ägg. Katarinaparakiternas enda ägg är befruktat och undulaten Inka la sitt första ägg igår. Inte nog med det så fick lilla Filifjonkan elva bebisar i söndags! 

Nu stundar väntan. Hur många ungar blir det av alla dessa ägg? Vilka färger blir Fjonkis ungar? Det är sannerligen spännande! Sorgen är oftast egentligen en väldigt liten del av djurägandet. Självklart kan den vara svart och tung att bära men när man jämför den med all lycka som djuren ger, är den försvinnande liten.