Tredje ägget är lagt inne i holken hos Albin och Inka. Det blir bara mer och mer spännande! 

Har varit ute med hundarna på prommis med Nitro och husse. Arrak var lite stökig. Han blir väl lite extra taggad när Nitro är med och jag kanske inte har riktigt samma psykiska styrka att hindra honom som jag normalt skulle haft. Det är som att han känner att jag är svag och då blir han extra jobbig. Då blir det hans uppgift att hålla reda på allt. Jag hoppas att jag återfår krafterna så småningom så jag kan ta över uppgiften att vägleda igen. Typiskt nog skulle vi dessutom möta en dam med tre hundar varav två pudlar som inte är sena att kasta sig i kopplen och skälla. Arrak svarade direkt. Lucy brydde sig inte och Nitro blev alldeles virrig. Nåja, Arrak slutar ju snabbt, bara man lyckas få kontakt med lilla hjärnan hans. 

Det är synd att han blivit påflugen och känner att han måste försvara sig. Där är det min uppgift att gå in och visa att det är jag som fixar biffen och ser till att ingen äter upp mina hundar. Tyvärr är det inte så lätt som det låter. Speciellt inte när man står och låser upp en lägenhetsdörr och det kommer en hund rusande nerför trappan och hoppar på ens egna innan man ens hinner reagera.

I torsdags var jag och vaccinerade Arrak och katterna. Jag fattade först inte vad Arrak sysslade med när han reagerade så starkt på veterinären med att kasta sig baklänges och trycka rumpan mot dörren. 

Sen klickade det till. Han har ju haft så mycket problem med analsäckarna, fick dem bortopererade och så har han haft trubbel med sårig analöppning. Han trodde ju givetvis att veterinären skulle kolla honom i rumpan och det vet han gör ONT!

Jag tog kopplet och sa bara att han skulle komma. Det gjorde han. Visserligen blängde han lite misstänksamt men han har aldrig reagerat över någon spruta och åt lite godis medans, så det gick ju bra ändå.

Hade det varit rumpan hade han stått där pliktskyldigt med hängande huvud, han är ju en snäll gosse... som tur var är den bra nu!

Cruellas ungar ser ut som tjocka bollar. De fortsätter äta som tokar. Idag har de fått både ärtor och majs och det har förorsakat några små diskussioner dem emellan. Sen blev de en smula förvirrade när jag bytte i buren men det var ett tag sen och de ska ju inte leva i sin egen skit. Jag lämnade det lite extra länge så inte mammalukten skulle försvinna så snabbt.

Filifjonkans ungar blir redan en vecka gamla imorgon. Hon fick tio stycken men tydligen blev det för många att ta hand om, så hon har på egen hand decimerat antalet till sex stycken under se senaste dagarna. Visserligen är det fullt naturligt men man kan ju ändå känna att det känns lite småläskigt och framförallt var hon taskig nog att "kasta bort" den ljusaste ungen som jag verkligen ville se färgen på. Nu ska det väl iaf vara lugnt med bebisarna. 

Nu stundar väntan på att Filifjonkans ungar ska börja titta ut, att det kläcks lite ägg här hos måsfinkar, katarinor och kanske dvärgvaktlar. Sen är det en riktig rysare att tvingas vänta på att Inka ska visa hur många ägg det blev, hur många ungar det förhoppningsvis blir och vad de blir för färger. Det är så fascinerande och fantastiskt roligt!