Idag fyndade jag på Djurmagazinet. Jag har länge funderat på att göra små sovplatser åt katterna i ett par hyllor på bokhyllan/rumsavdelaren. Plötsligt dök det upp ett gäng ovala bäddar med hög kant, tillfälligt parti, med helt ok pris. Stod att det var hundbäddar men storleken var helt perfekt åt katter. Kattbäddarna som fanns var mer som grottor, inte lika stadiga och fina och med nån fånig leksak hängades i öppningen. So hundbädd it is men det bryr sig katterna inte ett dugg om. Otto kastade sig över dem direkt jag tog in dem i hallen och sen damp Gnista ner i en direkt jag la upp dem på kökssofan, där de får vara tills efter flytten. Gnista verkar inte vara ett dugg missnöjd. 

Jag är så himla glad att Iowhai fått smått. Hennes ungar är nu nio dagar gamla och ser spännande ut i färgen. Tre av dem är helt vita. Om de sen blir just vita eller om det blir någon annan spännande nyans på dem vet jag inte. Just nu ser de bara helt enkelt kritvita ut och det vara verkligen inte något jag väntade mig. Jag längtar tills jag kan börja ta bilder av dem! Fem dagar kvar!

Gurkan verkar också dräktig. Hon har svällt upp litegrann. Det vore kalas om hon fick bebisar med Jukka igen. Jag är grymt förväntansfull!

Jag bekantade mig med en väldigt spännande hamsterhona i torsdags på jobbet. Hon såg först ut som en helt vanlig bandad creme men hade en svart, eller väldigt mörk, prick mellan skulderbladen. Frågan är om hon är en sk mosaik eller en väldigt speciellt tecknad sköldpadd. Det är ju nästan så man vill ta hem henne och provpara.   Samtidigt ska man ju skaffa djur för att man tycker om dem, inte för att ha dem som "studieobjekt". Finns hon kvar på måndag ska jag ta mig en extra titt på henne. Jag ÄR sugen.

Så här ser hon ut i alla fall

Idag har jag, motvilligt, insett att jag börjar bli sugen på en till groenendael. Detta är en väldigt delad känsla då jag dels inte tänkt skaffa fler hundar nu och dels tänkte mig en mer light-hundras eftersom belgarna ÄR arbetshundar. Ända sen jag började må bättre har dessa belgare spökat i huvudet och det gör det inte bättre att Arraks syster åkt till Helsinki för att paras med en hanhund som ser helt fantastisk ut. Dessutom har hans stygga uppfödare köpt sig en hanhund som är dotterson till en tik jag spanat på under många års tid och önskat mig valp från. Denna tik tror jag fortfarande lever och är i så fall 14 år i år. Med andra ord är hon pensionerad från avel men en del av hennes avkomma för alltså generna vidare.

Valpen har inte anlänt till norra Sverige ännu men när han gör det ska det bli fantastiskt kul att träffa honom! Jag är nog lite belgartokig trots allt. Om inte annat kan man se det i min soffa.

Stumpan. Kan knappt tro att hon är 15 år!

Racka

Tog lite nya fågelbilder idag. Bland annat den här på en av mina alldeles underbara splendidparakithonor

Oskar var sur och ville inte in i sin bur för kvällen. Så fort jag kom in i rummet flög han ut ur buren och gömde sig.

Oskar är för övrigt inte bara ruggig som han brukar med sin nakna hals, han verkar dessutom ha börjat rugga på riktigt.

Finksamling, kanarien Keso, Albin och lilla Iggy Pop

Ziggy Stardust, Popsy och dottern Amber, som bara ville moona idag

Mina Kycklingar har blivit stora!  

I takt med att flytten till huset närmar sig intensifieras också sökandet efter en morhuvad gojkompis till herr Oskar.

Fick tips om en hane i Norrköping, eftersom det kan vara ganska knepigt att hitta vuxna damer. Tyvärr visade han sig vara 15-20 år gammal och hade varit ensamfågel hela livet. Då kan det bli väldigt svårt att föra ihop honom med en annan fågel. Han sökte ett mer stimulerande hem än det han hade, hos någon med mycket tid som kan sysselsätta en ensamfågel. Husse tyckte inte att han verkade trivas sådär värst mycket. Jag insåg att mitt hem kanske inte heller är det rätta för den killen. Tyvärr. Lite tråkigt eftersom han verkade himla fin annars.

Oskar har blivit djupt kränkt idag. Jag har varit ledig hela dagen och passade på att känna igenom honom. Jag kan ju inte säga att han direkt gillar att bli invirad i en handduk och klämd på, särskilt med tanke på att han är allt annat än tam. Försöker alltid att avsluta när han är lugn och inte protesterar och så får han göra något roligt efteråt. I det här fallet flyga fritt. Direkt efteråt satte han sig här inne i vardagsrummet, knaprade med näbben och satte igång sitt gojsnack efter en liten stund.

Jag är ändå imponerad av att han inte biter. Han morrar och hotar men biter inte. Någon gång har han bitit mig men aldrig värre än vad en mindre fågel skulle kunna åstadkomma. Han är fin, min Oskar. 

Jag hoppas verkligen att lille Oskar får sig en kompis så snart som möjligt. Jag har lite svårt för det där med ensamma sällskapsfåglar. Jag vill att de ska ha artfränder och Oskar är ju inte någon sällskapsgoja från början, utan en ohanterad, icketam avelsfågel.

Jag har också fått könstestresultatet på nya cremekatarinan via mail. Det hade blivit något fel i systemet, så min adress hade fallit bort och de fick söka mig via internet. Fågeln är i alla fall en hona, precis som jag trodde, även om jag hoppades på en hane. Nu var det ju inte hela världen att det var en tjej. I första hand sökte jag ju en fågel som var obesläktad med mina andra och det fick jag ju. En hane kan jag få tag i senare.

På morgonen kunde jag inte låta bli att ta en bild på Felicia när hon låg på rygg i kökssoffan. Jag tänkte inte ha någon kökssoffa efter flytten till hus men det känns konstigt att tänka på att vara utan. Det blir inte den jag har eftersom den både är för hög för att vara bekväm och dessutom ganska trasig... men vad vore mitt liv utan en soffa full av katter?

Elof följde med mig in i köket för att "mata fåglarna"

Gnista blev lite sugen på... kyckling???

"komsi, komsi lilla pippi"    

Idag hoppades jag på att få lite schyssta bilder på hundarna i finvädret. Tyvärr var varken jag eller Nitro och Ares husse såpass smarta att vi gick till ett ställe där solen nådde fram. Nejdå, vi gick NERÅT i en sänka, vilket resulterade i något skumma och suddiga bilder. Nåväl, what the hell liksom, man ser ju vad det är på bilderna... och de som man inte gör det på raderade jag.

Arrak, snömonster

Tre vildhjärnor. Man tror inte att Lucy är 15 år när man ser henne härja runt men åandra sidan så gör hon det väldigt få sekunder åt gången nuförtiden.

Lillefisen Ares. Han måste vara den gladaste hunden i världen. Han är lycka personifierad!

Mina svarta

Arrak tvärnitar

Glada killar!

Tyvärr var Arraks tassar lite ledsna. För ett några veckor sedan var han ute med Ares och hans husse i skogen och då hade jag inte trimmat bort pälsen och impregnerat tassarna, vilket gjorde att han fick isklumpar som han slet bort. Det orsakade små sår som såg ut att ha läkt. Tyvärr gick de upp nästan på en gång idag, så framöver blir jag tvungen att ha sockor på honom om han ska springa lös. Det har aldrig hänt förut att han haft så dåliga tassar och jag brukar vara väldigt noga, så det känns lite snopet. Nåja, det är bara att vårda dem så de får läka ifred. 

Nitro var med på promenaden men han gick i koppel med husse, så jag tog inga bilder på honom. Han ser ändå så sur ut när man tar fram kameran... (Se förra inlägget med Nitrobilder  ) För övrigt var det rena turen att jag fick nån bild på Lucy överhuvudtaget eftersom hon går bakom mig hela tiden när det är snö. 

Jag har stulit Nitro över natten, så ikväll blir det pointermys för hela slanten!

Igår hade jag två fina killar på besök. Medan jag och deras husse satt och smaskade god mat låg de och bara myste. 

Tog några bilder på väg till jobbet idag då jag fick skjuts och inte körde själv. Det är så vackert att man svimmar varje gång man går ut.

Pippifåglar på jobbet