Käraste lilla Karl-Alfred somnade in idag. Jag har ingen aning om vad som gick   snett och han har inte verkat sjuk på något sätt. Det enda annorlunda har varit att han inte sjungit en enda gång sen hans fru Olivia dog. 

Jag skulle studera fåglarna och uppdatera mig om alla deras förhållanden och snedsprång och eventuella häckningar och istället blev det platt fall och ledsamheter.

Hittade en bild på hela gänget tillsammans. Drutten (röd) med fru Dunet (orangerosa), Karl-Alfred (mörkgul) med fru Olivia (vit) och så deras son Fenix (brun) med sin tilltänkta fru Molly (ljusgul). Av alla dessa är det bara Fenix och Dunet som lever. 

Detta år har inte varit ett bra kanarieår för mig och det är en klen tröst att det även finns väldigt erfarna fågelmänniskor som också har problem med just kanarier. Jag älskar ju verkligen kanarier och vill inte ge upp dem! De är nyfikna, vackra, sjunger fint och finns i massor av varianter. Vad ska jag göra för att få dem att leva?

 

Hanna

8 april 2011 00:00

Oj vad tråkigt. Men som du skriver flera gånger i bloggen så är de duktiga på att dölja om något är fel. Jag vet att du är en superduktig djurägare som gör allt för dina djur, jag tror inte att någon annan hade kunnat se om det var något galet. Kram vännen.

inka

8 april 2011 21:59

Tack så mycket! Det värmer.

 

margus

13 april 2011 23:09

Nämen, så tråkigt. Att misslyckas med avelsplaner är en sak, fåglar som avlider en helt annan. Förstår att du sörjer. Kanarier är verkligen härliga att uppleva, livsnjutare som tar vara på livets goda, förnöjsamma och nyfikna och som älskar livet. Jättetrist att läsa.
Hoppas du hittar goda ersättare. Kram.

http://margus.bloggplatsen.se

inka

14 april 2011 07:26

Jo, det är ju det. Av alla olika arter jag har är det bara kanarierna som vägrar överleva. Det blir ju till slut så att man vill ge upp. Ännu är jag inte riktigt där. Jag hoppas att lyckan vänder och jag får en liten flock friska och starka fåglar!
Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har äntligen valt vilken hamsterunge som kommer att stanna. Eller, han kommer att få åka till en fodervärd men ägas av mig. Lille Adagio eller, till vardags, Sture.     Sen är det mycket tveksamt om jag kommer att kunna skiljas från lilla ...

Äntligen bestämde jag mig på riktigt för att börja registrera mina hamsterkullar i Svenska Hamsterföreningen. Jag blev medlem förra sommaren någon gång och nu, med kullen som Baronessan och Alf Manfred har fått har jag tagit mig för att både registre...

Det har gått oerhört segt med det mesta denna sommar. Fågeluppfödningen har skitit sig helt och endast en undulatunge har fått växa upp och komma till ett nytt hem. Ungefär allt som kan gå fel har gått fel. Detta har inte känts peppande på något sätt...

Bröderna Prick har fått en lillebror. Hektor heter han. Jag träffade honom i måndags och blev såklart otroligt kär! Ljuvligare än en pointervalp är ju svårt att vara. Det skulle i så fall vara en belgarvalp. Jag ser fram emot att lära känna den här l...

Torven gjorde sitt jobb och min svarta hamster Briah är mamma sen nu i torsdags 21/5. Har kunnat se sex bebisar. Kan eventuellt vara någon fler men Briah är oerhört noga med att gömma dem. Jag längtar verkligen tills jag får se dem ordentligt och bör...