Idag har jag uppdaterat skötsellistan till djuren. Alla djur har korta listor utom fåglarna. Där är det ju lite olika fröblandningar, grönsaker, lite honung, lite äggfoder och specialgrejer. Katterna äter samma mat, hundarna får visserligen olika fodersorter och olika mängd men inga konstigheter. Hamstrarna får också samma mat med lite grönsaker men lite special blir det för de som är dräktiga eller har ungar. 

Själv tycker jag inte att det är svårt att sköta fåglarna men listan är lång och jag kan tänka mig att de som inte har rutin skulle hålla på lite längre än jag gör med att mata och greja.

En sådan här lista är fantastiskt bra att ha om man åker bort eller om man t ex skulle hamna på sjukhus. Särskilt om man inte har flera närstående som är exakt intränade på skötseln av djuren. Vem har förresten det? Det kan vara galet svårt att veta hur mycket fröblandning man ska ge 15 undulater, ett par rosellor, fem nymfer och fyra risfåglar. Plus att veta VILKA fröblandningar som gäller. Sen är det ju viktigt att t ex vaktlarna får lite grövre sand att äta för matsmältningen och chinchillasand att bada i. 

Ett tillägg jag gjorde idag var att samla ihop bilder på alla olika fåglar och göra en lista med bild och artnamn, bur för bur. Sånt kan ju också vara bra att veta. 

Imorgon åker Satines ungar. Jag misstänker att åtminstone en, kanske två, kommer att stanna i den närmaste kretsen. Det finns tokiga människor som kärar ner sig i hamstrar hursomhelst!  

Nåväl, nu när jag gjort allt nyttigt klart är det definitivt dax att börja tänka på att gå isäng. Det känns ännu mysigare att tänka på det när jag har Nitro här!  

Idag hade Filifjonkan extraenergi. Hon är visserligen en aktiv hamster i vanliga fall men idag var det lite väl vilt! Hon fick springa ute en bra stund. Först på vardagsrumsbordet, sen på golvet, sen med en massa grejer i badkaret. Hennes energi verkade aldrig ta slut!

Efter att jag försökt lugna hennes behov av motion satte jag mig ner i min "djurrumsfåtölj". SÅ skönt! Jag satt en stund och filosoferade över hur mycket djuren betyder för mig. Två katter i knät, Gnista och Felicia, höll mig sällskap medan jag studerade fåglarnas förehavanden. 

Jag funderade över hur så många kan tycka att det är ett sånt besvär att ha djur. Jo, jag inser också att folk har barn, andra intressen och kanske egentligen inte tycker så mycket mer än att djur kan vara söta... men ändå.

Hur kan man tycka att det är besvär med t ex en katt? Det är ju så lite jobb och så mycket glädje!

Allt jag gör med djuren i skötselväg går på rutin. Jag tänker nästan inte på det. Visst blir det jobbigt om man är sjuk eller sliten, det kan man ju inte förneka, men resten av tiden är ju bara lycka!

Jag filosoferade över detta en ganska lång stund, beundrade djuren jag hade runt mig tills jag bestämde mig för att göra något annat en stund. Insåg att jag var blöt i baken. Var f-n kom det ifrån? Letade en stund och insåg att jag hela tiden suttit i en kattspya.

Ljuvliga djur var det.

Tog en drös bilder på småhamstrarna nu på kvällen. Efteråt slocknade de små liven. Var jobbigt att fotomodella kan jag tänka. Sötnosar.

Igår badade jag katterna. Konstigt nog tog Otto inte det som en varning när övriga katter klagade, så han var helt med när jag bar honom till badkaret. Knasiga katt. Det var bra längesen jag badade kissarna nu och det var skönt att få det gjort. 

Föningen är det värsta momentet, både för mig och de två långhåriga herrarna. Både Otto och Sesam ligger tryckta mot ryggstödet på kökssoffan och skrynklar ihop ansiktena som arga kineser. Allra hemskast är det när jag vänder dem upp och ner och blåser på lillmagen. Där överskrids nästan gränsen för vad som går att tolerera.

Gnista är nöjd. Hon torkar tillräckligt snabbt för att jag ska låta bli att blåsa henne och Felicia torra. Såhär nöjd är en torr och ren katt!

Jag har sprungit runt nu på kvällen och pratat med djuren en stund. Jag hade en mycket nyfiken katarinakille som följde mina förehavanden.

Duvorna Rune och Torborg hängde med sebrafinkshonan Fia.

Allra sist gapade jag stort över att min snygga måsfinkhane Verner faktiskt parade en av de nya honorna som heter Winter. Fantastiskt! Jag trodde att de kanske skulle vägra att häcka. Verner är i vanliga fall ihop med en annan hona och Winter kanske inte skulle gilla att bli ihoptvingad med honom tänkte jag men detta är alltid en början. 

Albin och Inka härjar på och katarinaparakiterna Nico och Pepsi har ett första ägg i holken. Hoppas bara att Pepsi inte bara parat pinnen utan faktiskt parat Nico, så det kan bli något befruktat. 

Winter i bokorgen

Min kära undulat Inka fick mitt i allt för sig att hon ville häcka. Jag har här gått och ojat mig över att hon aldrig hittat någon partner. Hon håller sig lite på sin kant för det mesta.

Inka är så ljuvlig med sin violfärg och brokighet. Hon är en tjej jag definitivt velat häcka. Så jag har varit så himla deppig över att hon inte hittat någon kille som duger.

Hon bestämde i alla fall sig för att Albin var den som skulle bli far till hennes ungar och satte igång med intensiv uppvaktning... Jamen för tusan, varför inte, tänkte jag och satte dem i häckbur. Inka började med att kasta sig i holken och skotta ut spån. Sen var det dax för operation övertalning. Albin verkade inte vara nödbedd, för när jag hade min mysstund i "djurrumsfåtöljen" var det ett himla porrande. Jösses, Albin har haft förhållanden som varit djupa och intima med andra fåglar men det där var nog det värsta jag sett. 

Inka verkar verkligen vara speciell på så många sätt. Att bara mitt i allt komma på en sak och så få precis som hon vill. 

Det såg ut som lyckade parningar så jag hoppas givetvis på befruktade ägg och några bebisar!

Här är en bild jag tog ungefär den här tiden förra året. Där Albin och Inka är på samma foto. Putsning på gång!

Hamsterungarna är nu 24 dagar gamla. Suupersöta! Tyvärr har en av de svarta ungarna dött. Inte kul alls. Man får helt enkelt glädja sig åt dem som är kvar. Alla är långhår och alla utom honan som är dominant spot, som Satine, är satin. På onsdag är de fyra veckor gamla och ska könssepareras. 

Satine                             Snusmumrik

Fröken De Vil har fått tio ungar igår. Första april. Det ska bli kul att se om alla överlever och vilka färger det blir. Jag gissar på svart, silver och naturfärgad, någon med Snusis teckning, alltså bandad. För ja, det är Snusmumrik som är far även till den här kullen!

Jag borde uppdatera Satines kull med bilder. Kanske imorrn. Får se.